Poetica

Jag har ganska många år vart sugen på att göra eget Te, men det har aldrig blivit av - förräns nu! Har torkat lite olika växter och örter i sommar men det som jag tänker skriva om nu är min favorit; nämnligen vitklöver!

...Till minne av min bästa långörade vän jag någonsin haft - Top.

Om jag inte minns helt fel så hämtade jag denna underbara lilla varelse hos en kompis som hade varit snäll att ta ner honom från värmland den 15 Juli 2003, alltså fick jag ha honom exakt 6år. 6 alldeles för korta år.
Jag blev kär i honom redan första gången jag träffade honom trots att han rev upp långa blödande sår på mina underarmar innan jag ens hunnit få ur honom ur inneburen som han satt i. Efter några sura stampningar i transportburen några sekunder senare (för nej, jag hade inte en chans att hålla kvar honom och säga hej) började han nöjt knapra på sin morot, helt oberörd. Även när han fick skutta in i sin nya bur efter 2 timmar i en varm bil sprang han rakt fram till matskålen, helt oberörd av allt som hände runt omkring honom.  Vi blev snabbt bästa vänner och han kom fram så fort jag satte mig i hans bur. Jag fick då inte ha honom i knät men han ville gärna bli klappad på så länge han fick springa iväg när han själv ville.
30 August - på hans 4-månadersdag debuterade vi. Då hade vi tränat 2 gånger på två små hinder hemma ett par dagar tidigare. Helt galet, jag vet, jag är smartare idag;) 0+0 och 14 sekunder totalt blev det i första klassen. En seger med ganska god marginal både på tid och fel. "Det lyser om honom" Den kommentaren fick jag efter första omgången, minns inte ens vem som sa det men jag har aldrig glömt den. Pinne blev det även i andra lättklassen den dagen. På hela vägen upp till elit i alla 4 SM-grenar missade han totalt 3st - allihopa i medelsvår innan han förstod att man inte kan springa i 200km/h utan måste hoppa med ^^
16 Juni året efter Debuterade han Längd Elit och slog nytt Svenskt Rekord - 270cm, jag ljuger inte om jag säger att jag än idag inte riktigt har förstått det...och det hänger fortfarande kvar trots många som försökt slå det. Det börjar väl bli dags för det snart nu tycker jag :)
Hemma var han alltid lite snäll och glad, en kanin som aldrig skulle göra en fluga förnär; tills mångas förvåning då han hade ett ganska hett temperament på tävling och i sina unga dar ganska ofta bet sig fast i min tröja innan jag släppte ner honom. Jag tror bara det var hans sätt att visa att han ville ner på marken, springa! och hoppa! för det va det bästa han visste.
Jag kan inte minnas att han någonsinn har gjort ett dåligt lopp, visst har bommar ofta flugit lite hit och dit av bara farten men han har aldrig gått dåligt - Ett bra lopp behöver inte alltid vara ett felfritt lopp; det var nog en av de viktigaste sakerna han lärde mig genom åren. Jag hade ju trots allt inte vart aktiv jättelänge när jag fick honom.
Meriter genom åren har han så det räcker och blir över. Cupvinster/placeringar, ca 50 Certifikat i sammtliga grenar, 3 Championtitlar, en femteplats på Rak-SM 2006, en hel hög till med SM-placeringar från både rak, krok och höjd, lustigt nog tror jag inte han har en enda från just längd. Längd är även den enda grenen som han har ett opl i :)

Meriter eller inte...det han var alldra bäst på oavsett: var att bara vara den underbara och snälla kanin som han var. En kompis i vått och torrt som alltid fanns där när man behövde någon. En bästis som gjorde allt med glimten i ögat. De finaste minnena jag har är endå hemifrån, allt annat bara en bonus.

Det var i början av Juli som jag märkte att allt inte stod rätt till med några av kaninern - Top, Mulle och Glimma. De började magra kraftig och snabbt. Jag tänkte väl att det var mask och de fick allihopa en kur avmaskningsmedel. Det var säkert så med för Mulle och Glimma la snabbt på sig igen, men inte Top. Dock var han fortfarande pigg och glad. Den 12 Juli ändrades det dock, han blev hängig och slö, åt fortfarande men inte mycket. Dagen efter var han bättre igen och var nästan som vanligt men det höll bara en dag och den 14 Juli insåg jag att det började bli dags. Han hade nu slutat bry sig om vart han skulle bajsa och kissa utan gjorde det där han satt och sen satt han kvar i det. Han slutade tvätta sig, åt bara det goda gröna jag gav honom tills han ibland inte orkade tugga längre och bara rammlade ner på sidan. Imellanåt var han helt borta. Det snabbaste jag kunde få tid hos vetrinären var dagen efter på morgonen.

Den 15 Juli 2009 - exakt 6 år efter att jag hämtat hem honom fick han sommna in på Skövde Djurklinik.

Tack Karin och Jenny
Tack Nanno och Toppen
Tack Top